140209

Hej mina söta bloggläsare som forfarande(!) går in och kollar min blogg. Enligt min statistik har jag mellan 15-20 personer dagligen som kollar, nu får jag dåligt samvete. Jag skriver ju aldrig här längre.. :/ 
 
Iallafall. En update vore väl på sin plats! Jag är medveten om när jag väl skriver här så är det lite ledsamt men det är för att när jag väl har tid att sätta mig ner, så tänker jag alltid så jäkla mycket och då mååste jag bara skriva av mig innan jag exploderar, och det blir väl lite tråkigt ibland. Livet har flytit på rätt bra ändå, egentligen så mår jag rätt bra, har nog börjat "acceptera" att jag är HEMMA nu, och jag har lyckats nappa åt mig två jobb som jag egentligen har en brinnande passion för. Jobbar delvis i en smyckesaffär och delvis i en skönhetsaffär- vad är fel liksom? :) Och jag jobbar också med Kilroy när de har USA kvällar och Santa Barbara kvällar och är där och guidar blivande studenter och svarar på frågor. Denna vecka är det USA kväll på Kilroy Stockholm och jag skall hålla en 15 min presentation om SBCC och livet allmänt i SB. Lite nervös är jag, men jag känner att "fan, jag måste berätta vissa saker, folk måste få VETA att SBCC är i särklass en av de bästa college i USA!!". Är ni några som är nyfikna, kom då! Dock måste ni anmäla er men ni kan läsa mer på kilroy.se! 
 
En av mina kompisar som också var i SB sa för ett tag sedan, ganska så precis känner jag också ofta "jag är helt nöjd med tillvaron i Sverige, men den är grå, den känns alltid gråare än livet i SB, jag längtar alltid tillbaka", jag minns inte exakt ord, men ungefär så. Jag är inte på något sätt olycklig och jag är tacksam för mina jobb och att det rullar på bra hemma, har massor underbara kompisar, hittar ofta på roliga saker, älskar min pojkvän, men jag längtar alltid litegrann tillbaka, och det kanske jag alltid kommer göra. Who knows. Mest tycker jag bara allt är sorgligt. Vissa dagar skulle jag göra anyyything för att få spendera en dag i SB, ibland vill jag gråta, men jag gör det aldrig, haha :( Kortsagt, jag mår bra, livet i Stockholm är nice, men jag tycker om livet i SB mer. En kul sak är att min lillebror skall plugga i Los Angeles hösten 2015, han blev ännu mer säker när han var och hälsade på mig så jag har iallafall en stor anledning att åka tillbaka och hälsa på honom ;)
 
När jag loggade in såg jag att jag fått en kommentar rätt nyligen, skall svara på den nu! :) 

"Hej! Älskade att följa din blogg när du var i USA! Blev väldigt inspirerad och är själv sugen på att åka till Santa Barbara. Kan inte du berätta lite mer om vilka du åkte med, om du var nöjd, om du tyckte skolan var bra osv. Hur bra på engelska tycker du man behöver vara? Kommer man in i det fort? Hade varit så tacksam för svar! Massor av kramar!"

Svar; Hej söta! Tack, vad roligt att höra att den inspirerade dig! :) Jag vet inte om du menar vilken organisation eller om jag åkte med en kompis, men jag åkte via Kilroy och den organisationen är i särklass den bästa enligt min mening, grym hjälp och allt var bara bra bra bra! Jag åkte också första terminen med en kompis, och det är jag såklart också nöjd över ;) Hon valde dock att åka hem andra terminen, men jag stannade kvar! Åh, SBCC.. Den skolan ÄR typ den bästa skolan, ever. Alla lärare är så himla passionerade och engagerade och jag kände att jag alltid blev tagen på allvar trots att språkkunskaperna var bristande ibland. Deras avsikt var alltid att höja mig, och berättade alltid hur duktig man var! Som svensk generellt är man bra på engelska, och du kommer in i det fort, försök att träffa amerikanera, våga bryta loss från alla svenskar! Svenskar har en tendens att hålla ihop för att det är tryggt men gör inte det! De enda svenskar jag var med var mina roomies, sen hade jag endast amerikanska kompisar! ÅK till Santa Barbara är mitt största råd, världens bästa plats. Kram till dig!