Californialoving

Jag tänker mycket på hemresan nu. Jag kan inte förstå att det bara är knappa två veckor kvar. Två veckor kvar av 10 månader. De bästa 10 månaderna i mitt liv. Jag har så länge jag kan minnas velat åka till USA, och nu har jag bockat av en av mina största drömmar. Det är en häftig känsla att förverkliga en stor dröm. Snälla kompisar, ta tag i era drömmar, tänk inte bara på det, GÖR DET. Det hjälper inte att gå runt och drömma om att flytta eller resa till ett speciellt land. Make it happen.

Jag kommer alltid tänka på Santa Barbara med stor kärlek och säkert lite sorg också, sorg för att jag inte kan stanna längre. Det har varit tufft vissa perioder, jag skall inte ljuga, men på det stora hela så kommer jag aldrig någonsin att ångra detta. Det har gett mig så mycket och jag är INTE samma tjej som jag var när jag stod på Arlanda 10:e augusti 2012, och jag kommer absolut inte vara samma tjej som stiger av planet på Arlanda den 30:e maj 2013. Jag är förändrad, mer medveten om allt jag vill, mer fokuserad på mitt liv och det jag vill uppnå. Mer världsvan. Mer medveten om min egen kultur och mina egna värderingar. Mer stark i mig själv.

Vi rumskompisar försöker peppa varandra dagligen om att vi kommer klara att åka hem. Vi hjälper varandra för jag lovar er att det är en daglig ångestklump i magen numera. Vi maxar dagarna hela tiden, planerar helgerna så dem är proppfulla med aktiviteter och försöker njuta mitt i all ledsamhet. Det är två helger kvar, det blir fest för hela slanten. Den 25:e blir det en stor avskedsfest här med alla grannar, skall bli skitkul men samtidigt tungt. Kommer troligtvis inte träffa dem igen.

Jag skall försöka att slänga upp några inlägg nu den sista tiden, men kan inte lova något- nu är det seize the day everyday! SANTA BARBARA, jag älskar dig. Följ mig på instagram (emeliejohannna) om ni vill hänga med den sista tiden. Summering med bilder (party bilderna på Isla Vista är Andrea's);