Fram med klackarna
Nu har jag hamnat i en lite mindre skön period. När min familj åker hem så VET jag att jag kommer bli ledsen och få ännu mer hemlängtan än vad jag har. Missförstå mig rätt, jag kommer ha panikångest och gråta när jag lämnar detta ställe för det ÄR fantastiskt här men samtidigt så känns det skönt, för det är dags att komma hem. Jag saknar min andra halva så mycket ibland att jag får svårt att fokusera på skolan eller annat. Vi sågs på vinterlovet när jag var hemma men annars har vi varit från varandra sen i augusti. Det gör ont i hjärtat, på riktigt. Jag avundas alla som får vara med sina kärlekar och vill inget hellre än att vara hemma i Stockholm då. Stockholm är hemma. Såklart är hemma i Alingsås med min familj; but home is where your heart is!
Ikväll skall vi till Isla Vista och jag tror Jonathan kommer älska det. Jag är lite opepp nu men jag tror det är det jag behöver! Piffa upp mig ännu mera, på med mina 15cm klackskor, måla läpparna skrikrosa och på med allt bling bling. Det är inte alltid lätt att bo på andra sidan jorden, och man kan inte måla upp att det är perfekt hela tiden, det är okej att ha sina mindre breakdowns ibland, men bara om man mår bättre av det och kan ta nya tag <3
skriven
Jag vet hur det känns att vara ifrån någon, jag är dock den som är hemma i Sverige. Stärkte att få läsa om någon som upplever samma sak...